Livet har sina upp och nedgångar. Vi har alla våra sorger och synder. Den enda skillnaden är hur vi bär dem.

Min barndom var inte den lättaste. Tyvärr var jag inte sen att fylla på mina sorger med andra bedrövelser. Sorgen väger lättare bredvid andra, ni vet.....

Men man lär sig hantera dem och bära dem. Som en välanpassad ryggsäck, med kraftigt vadderade remmar. Däremot glömmer man dem aldrig.... 

Och rätt som det är, i ett ögonblick av tillfälligheter, stöts säcken ur sin placering och alla minnen ramlar omkring i en enda villervalla.

Då krävs det några krafttag och en rejäl skakning för att få den på plats igen.

Sen är det bara att traska vidare..........

Jag bär en ryggsäck full av sten,

vanan har gjort mig stark.

Det händer dock att någon sten

lägger sig på tvären,

tyngden blir felfördelad

och kroppen förskräckligt trött.

Det gäller att skaka till dem,

så att de lägger sig tillrätta igen.

                  KT 09

Tänkte ta den vanliga promenaden för att hämta hem två killar från skolan. Skickade ut Si med hjälm på huvudet, han ville som alltid cykla.

Efter kom jag med lille D i vagnen. Jag hann bara ut så fick vi vända in igen.

Vad är det med detta väder? Nu får det banne mig va nog!

Okej om det är aningens för varmt, men denna väta gör mig galen. Det kan väl få vara lite torrt i ett par dagar i alla fall.........

Jag har nu krattat ihop sex säckar med dyngsura löv. Vilket säkerligen kommer göra min kära man lika sur då han ska försöka hälla ut den sörjan i containern på tippen. För dit kör INTE jag!! Kalla mig fjantig, fjollig eller vad ni vill. Men jag tar mig inte till tippen.

På tippen finns de värsta soppoliserna i universum. Det är ju knappt att man får slänga löven där som det är nu förtiden. Inte konstigt att alla sopor ligger längs vägarna! Vi får till exempel inte slänga jord på vår tipp. Så då måste det ju vara tillåtet att dumpa ett lass med skräpjord och ogräsrens i skogen var som helst?!

Jag fick nämligen gräva bort en ungefär fem kvadratmeter stor rabatt som var full med hirskål. Det är inget jag lägger någonstans på min tomt.....

Ja,ja,nog med skitsnack. Dags att hämta hem nästa pojk.

Nu har jag fått undan lite jobb som legat och väntat lite för länge.

Varför skaffar man sig så mycket prylar som man måste ta hand om sen?

Krattning av gräsmatta och pooler och tygväggar till pergolan på altanen.....

Det är sånt där som är så tråkigt att ta hand om, för det måste också placeras någonstan på en plats som inte finns. Var ska man förvara alla prylar?

Vårt garage (hm) är fullproppat till både brädden och höjden av snickartjafs. Mannen är ju en sån där hantverkare. En sån man varken kan klara sig utan eller klara av.........

Men där i garaget står också en jättefin snickarbänk som det är meningen att barnen ska kunna stå och snickra lite vid då lust infinner sig. Och det skulle de ju kunna, om de bara kunde ta sig fram till den.

Fast härom helgen tog faktiskt killarna och mannen ett grabbatag och städade undan lite, sen snickrade de ihop en fågelholk. Såg så mysigt ut.....

Det var ju precis så jag ville ha det. Pappas små snickargossar.

Men som sagt, det var ju alla prylar som ska in där för förvaring under vinterhalvåret också. De får inte plats. Och hör och häpna, vi har ändå en källarvåning/garage på hela 80 kvadratm.!

Det är lika stort som det hus vi bodde i för några år sen!

Då kommer frågan: är det källaren som är för liten/stökig eller är det alla prylarna som är för många?

Det är nog dags för en stor vända till tippen..............