en vision om glädje

i totala övermått

en önska att få älska

i både stort och smått

en vilja till givmildhet

av gåvor vi har fått

en känsla av beröring

vi har varandra nått

drömmar om gemenskap

ett litet frö vi sått

hand i hand tillsammans

i evighet vi gått

                            KT 09

Söndagen närmar sig sitt slut. Och en ny vecka startar imorgon igen....

Sista veckan innan vi är inne i advent. Jag vill se till att få upp alla julgardiner och andra julsaker innan första advent är här.

Jag brukar alltid plocka in granen också.......

En del tycker då att jag är lite konstig, men jag å andra sidan tycker det är lite konstigt att ha granen framme till mitten på januari!

Det är nu inför jul jag vill lyssna på härlig julmusik och känna den underbara mysiga känslan som endast finns i väntan till julen. Efter julen är det ju bara sorgligt att det är över.........

Nej, nu ska det vara juligt med gran och alltihopa, sen ska det bort max en vecka senare.

Så denna veckan som kommer behöver jag inte fundera över vad jag ska spendera mina dagar till.

Sen är det en av killarna som ska ha en musikal om ett par veckor. Han ska då vara utklädd till ekorre. Så en svans måste jag också få till.

Domsöndagen var det idag, det var jag inte medveten om.

Vi har för ovanlighetens skull suttit och lyssnat till gudstjänsten i kyrkan, som vi ändå bara bor ett stenkast ifrån. Jag tror vi ökade åhörarskaran med ungeför 100%.

Det är inte alltid så lätt med fem killar som kanske inte riktigt uppskattar det på samma vis som vi vuxna. De stora hade med sig ritblock och serietidningar, så de kunde i alla fall underhålla sig själva. Men de två små, 4år och 21 mån., är det inte lika lätt att få bukt med. Fyraåringen går det ju i alla fall någorlunda att prata med. Han kan förstå att man måste var tyst när det sjungs och pratas. Men en som inte ännu fyllt två, och som har ett sjuhelsikes humör ( undrar var han fått det ifrån;) kan vara ganska svårflörtad.

Jag hade med mig ett par russinpaket, hälften for på golvet i ett ilskesutbrott, och vi lånade en sagobok, som dög i två minuter.

Jag var rätt arg en period då han var lite för högljudd och omedgörlig.

Men vi fick gå fram och ta nattvard och då följde tre av grabbarna med. Det gav ju ett litet avbrott i det hela.

Efteråt fick barnen en hel del beröm från flera av åhörarna och av prästen. Då kändes det ändå ganska bra.

Ofta är det vi föräldrar själva som tycker och tror att våra barn väsnas och stör alldeles förfärligt, fast de omkring oss inte alls upplever det så.

Vi kanske ska försöka sänka kraven och slappna av lite mer, det gör väl inget om det hörs att det finns barn i närheten. Tvärtom.........