Direktlänk till inlägg 17 november 2009
Har ett par söner som tränar judo två dagar i veckan. Och för det mesta stannar jag kvar och tittar på. Det blir en liten stunds avkoppling (!) och sen är det väldigt roligt att se hur gossarna utvecklas. Judo består ju till stor del av brottning och då kan det vara svårt att vara tyst, man vill gärna heja, pusha och ge tips hela tiden. Men så kan man ju inte hålla på, resonerar jag. Jag vill inte ens lägga mig i om någon av killarna gör sig illa, det kan tränaren ta hand om bättre än jag. Han är van vid den sortens skador som följer i judospåren. För det mesta är det ändå till största delen gnäll över ingenting.
Men andra föräldrar har andra åsikter, och det måste väl respekteras.....
En del sitter och hejar ganska mycket och en del har sin egen "undervisning" mitt framför näsan på tränaren. Sitter och säger hur barnet ska göra och greppa då de ska ta fasthållning. Det känns i mina öron lite väl inblandande. Särskilt då de inte själva precis har svart bälte............
Nej, låt tränaren träna! Ett barn måste ju också lära sig ta information från andra vuxna.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | |||||||||
|