Direktlänk till inlägg 6 november 2009
Satt i bilen imorse på väg till en annan del av kommunen. Kände mig lite stressad och aningen låg. Morgonen hade visat sig var en av de sämre varianterna. Radion stod på den vanliga kanalen, med de vanliga pratarna.
Det blir låtbyte........Och plötsligt höjer jag volymen och känner hur hela humöret stiger.
Tänk vad vi kan påverkas av några toner ur en strof, eller av en hel låt för den delen!
Det finns låtar som tröstar, speedar, glädjer och till och med smärtar. Och ännu värre blir det när de kan spåras med minnen. Metallica , åtminstone hela the black album, är en enda stor tonårsminnes-samling. Fast den har jag förstås lyssnat mycket på även efter den tiden, så minneskänslorna börjar veknat.
All typ av death metal, inget jag precis hör över huvudtaget längre (tack och lov), ger smärtsamma rysningar längs ryggraden.
Meatloaf "I´d do anything for love" - åh, shit! Vill jag minnas? Jan Johansen - "Se på mig" likaså.....
Fogerty, Emilia - "Big, big world", nu börjar jag bli vuxen, bilda eget bo.
Metallica - "Mama said" då kom kärleken för evigt!
Nu sitter jag med fem barn i bilen och sjunger högljutt till Milo´s "Ayo technology"...........
lite tokigt kanske.....men, men
Toner färgar livet................
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | |||||||||
|