En bit ur mitt liv

Alla inlägg under november 2009

Av Kattis - 30 november 2009 20:39

Måndag betyder simskola och bad för denna familjen. Idag for jag med fyra grabbar som var lika lyckliga som vanligt för veckans simstund. Den enda som är lite måttligt road är gosse nummer två som går i simskolan. Det är ju mycket roligare att bada med oss.... Men jag har sagt att han får stanna i simskolan tills han visar att han kan simma minst 25 m ordentligt.

Sen är även kravet från mig att äldsta killen också ska göra något nyttigt och simma minst två längder, 50 m.

Men idag var de så sugna på ett nytt märke att de gav varandra några dunk i ryggen och simmade fyra längder, till min stora glädje. Därmed är min sjuåring rejält simkunnig och kan slippa simskolan i fortsättningen. När den här omgången är slut vill säga. Det känns kul.

Nu är det trean som kämpar med att försöka få till ordentliga sparkar med benen så att han kommer åtminstone lite framåt. Si flyter omkring som en kork med sina ringar runt armarna. Men det är så mysigt..........

Ibland känns det riktigt motigt när man ska iväg, helst vill man då bara stanna hemma och strunta i alltihop. Men när man väl är där i vattnet och ser barnen hoppa, dyka, plaska och skratta är det alltid värt det.

Av Kattis - 30 november 2009 14:55

Jag håller på med en diskussion med en av mina mittenkillar, närmare bestämt min sexåring. Det gäller ansvar vid olyckshändelse. Vems fel är det när något går sönder? Om det inte är med flit och man inte ens fysiskt har orsakat olyckan?

Han hade lagt en leksak på köksbänken och vände sig om för att ta något annat som hörde därtill. Då rullade leksaken ner i golvet, och gav oss först signaler om att vara alldeles trasig. Och hur kunde jag då bli arg på Sa som inte alls hade orskat fallet i golvet?! Det var ju under inga som helst omständigheter hans fel.....

Men det hävdar jag, och det gav oss en ordentlig orsak till diskussion.

Om en sak är i pojkens ansvar är det också dennes fel om den går sönder, även om det naturligtvis inte var meningen. Bara en slarvig uppläggning av saken på bänken. Så det blev storgråt och kraftig ilska........

Sen provade jag saken, en liten rymdraket, och det visade sig att den inte alls var trasig. Och då var saken ur världen för den här gången.

Men den konflikten lär dyka upp igen så småningom, eftersom den lille gossen är till sättet otroligt slarvig. Han lär orsaka fler trasiga leksaker, riktigt trasiga.

Det är som en hundvalp av ras jättestor, som en grand danois t.ex Då de börjar växa på allvar vid sex mån, eller nåt, har de inte förstått hur stora de är. Benen bara fladdrar och bakkroppen hänger inte riktigt med.

Det är väl ungefär som en fem/sexårig pojke, kan jag tänka. Han har liksom ingen riktig koll på alla kroppsdelar. Armar och ben överallt......

Glas välter och stolar rasar, snubblar och far om vartannat.

Dags för lite kryp och kullerbytteövningar kanske.........

Av Kattis - 29 november 2009 22:51

Julmys............

Och härlig film.

Finns det någon mer underbar tid på året än denna?

Ljusstjärnorna skiner i fönstret och kärleken går på max.

Lyckliga filmer på tv och barnvänliga melodier i stereon.

Av Kattis - 29 november 2009 17:53

        

Av Kattis - 29 november 2009 17:52

    

Av Kattis - 29 november 2009 15:36

Var i kyrkan nu på morgonen för att andas in lite stämning och jul känsla. En väldig kör sjöng så taket nästan lyfte. Otroligt vackert och sannerligen stämningsfullt!

Efter det har jag nu äntligen fått upp alla julgardiner och granen väntar på barnafingrar.....

Vi har alltid haft äkta gran och jag har varit enormt emot plastgranar i eget hus. Uppvuxen som jag är med dessa, man vill ju alltid ha det tvärtemot vad man är uppvuxen med.... Eller så är jag i alla fall.

Men, till saken hör att jag vill ha in granen den första advent. För att så länge som möjligt kunna suga på julkaramellen. Och med små barn kan det bli lite knepigt. Förra året åkte granen i golvet var och varannan dag. Och det säger sig självt att levande ting inte mår bra av att golvas titt som tätt.....

När väl julaftonen var inne, var hälften av alla barr ute. Trots ihärdigt vattnande och ompysslande. Åren innan dess har det inte varit några problem. Den har fått vatten och mått prima hela vägen fram till jul.

I år har vi tagit ett omvälvande beslut och köpt oss en plastgran!

Han hotade med en rosa, men då flyttar jag. Den har inte kommit upp än, så jag är ju inte säker på färg och form än. Men jag krävde en riktigt fiiiin en. Inte en, utan gran, förstås!


Igår var det festernas fest! Thanksgiving.........Med kalkon och alla de amerikanska tillbehör du kan tänka dig. Gott och roligt att få smaka alla nya smaker. Nu vet jag att tranbärssås inte är så otroligt smaskigt. Men ändå gott till i liten skala.

Sen hade vi lekar som i stort gick ut på at skämma ut oss så mycket som möjligt.

T.ex skulle vi tävla om att kunna härma en kalkon så bra som möjligt! Turkeycalling, som de säger, over there.

Priset gick till min lilla sexåring. Sen var det frågesporter, toarullsmumie och ballongsmällning. Med godis i ballongerna....hysteriskt.....skitkul.

Barnen hade sitt livs galnaste dag! Och det var några väldigt trötta familjer som bröt upp till kvällen......

Men ett som är säkert : nästa år missar vi inte att fira thanksgiving!

Av Kattis - 27 november 2009 23:14

Vad tiden gör med människor.......

Antingen har vi bråttom för att hinna ikapp den, eller så har vi bråttom för att kunna slippa tänka på den. Stressar för att kunna koppla av liksom.

Åren går och plötsligt ser man en gammal bekant, tycker denne någon har åldrats och förändrats och inser att det måste ju gälla en själv också!

Som en käftsmäll av insikt om dagar som gått utan att man hunnit märka det. År som bara smugit sig förbi bakom ryggen......

Det blir plötsligt smärtsamt att möta det gamla och se barndomen ur en ny synvinkel.

Som att få backspeglarna kraschade, sluta lura dig själv. Den tiden är förbi!

Av Kattis - 27 november 2009 20:57

En resa till en jubelar skänker största gåvan till mig.

Lyckan föll i mitt knä, oväntad och självklar. Omstörtande och naturlig.

Som en skänk från ovan och som det absolut mest jämnvägda steg i livet.

Ingen skakig start, ingen tvekan vart vi ska gå. Bara klara tydliga kliv framåt.

När jag blir osäker stärker du mig, när jag blir rädd lugnar du mig och när jag blir stressad håller du mig stadigt.

Som en stark pelare i en katedral håller du min livsglöd uppe.

Du är lågan i mitt liv.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards