Låg igår kväll och mös med mittengossen i soffan, tittandes på "Mamma Mia". Det finns filmer som man bara vill hoppa in i, den är just en sån. Man vill få känna denna strittande glädjeyra konstant. Kan man få filmen intravenöst?

Det är en sådan turkos vattenglittrande lyckosrusfilm att man inte kan få nog. När filmen är slut sätts den på omedelbums igen, vare sig man tittar eller inte. Bara att få höra ljudspåren är tillfredställande.............

Sen är det inte de bästa musikalstjärnor i alla rollerna, men det är på något sätt lite charmhöjande.

En annan film som nötts framför mina ögon i det oändliga är "Grease". Också den med ett otroligt välgörande örongott. Det var ju i tonåren då det enda jag ville var att vakna upp en morgon och vara älskad och respekterad av hela världen. Att liksom Sandy helt plötsligt hitta mig själv och lyckas bli helt "rätt".

Ja, filmer är en värld för sig. En dröm att få leva sig in i, och prova ett annat liv för en stund.

Sen tar det slut och själv sitter jag fortfarande i samma slitna soffa, i samma halvrenoverade hus.

Men det är ju här mina älskade barn och min älskade man finns. Det är här mitt liv är och jag vill ju inte vara någon annanstans.............

 

Anne

1 november 2009 16:42

Vart har du tagit vägen? Saknar dej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...