Klockan tickar ljudlöst fram

undrar just när den kommer dit den vill

För dit jag vill kommer den aldrig.........

Som om tiden går på halvfart

var sekund blir två

Förståndet säger mig att tiden är den samma

men det är inget mina känslor kan förstå..........

Det har gått några dagar nu utan någon direkt sommarvärme.

Lite kvavt i luften, så där så man blir alldeles svettig bara man går ett varv runt huset.

Ser fram emot en helg med mina syskon, ska bli helt fantastiskt roligt att få dem på besök! Hoppas även på en trevlig grillkväll med andra nära och kära under lördagen. Det blir inte så ofta vi träffar allihopa..........

Nu får vi bara hålla tummarna för att vädret är med oss. Det skulle ju vara så underbart om det kunde vara varmt och strålande sol. Det underlättar ju, med tanke på utrymmet. Men, som man brukar säga, finns det hjärterum, finns det stjärterum. Var nu det kommer ifrån......

Jag har funderat lite på det där med killarnas rumsstädning.

De sköter sånt själva, förutom dammsugning. Men hur långt får jag då dra mina krav??

Jag vet att jag hört förra barnpsykologen på tv4 säga att tonåringar är annorlunda. Att de vänder på dygnet och inte kan sova mellan tio och tio, utan sover till ett på dagen. Av naturliga psykologiska skäl....

Och att de inte kan hålla samma ordning som senare i vuxen ålder, utan att de har det stökigare. Skulle man bara finna sig i det då eller?

Nu är inte mina killar tonåringar ännu, men dock befinner de sig i "lilla tonåren". Vid nioårsåldern.....

De ser till att få rent på golvet och på bord och byrå. men bokhyllorna ser rent förskräckliga ut. Men det är alla deras saker, plus legobyggen. Jag kan väl inte bara börja röja där hur som helst...........Eller?

Helst skulle jag ta en svart sopsäck och bara slänga ALLT!

Men så kan jag ju inte göra, men var drar man gränsen?