I fredags fick jag ju hem min nya symaskin. Åh, vad det är roligt!

Igår kväll satt jag och lekte för att se alla, för mig häftiga, funktioner.

Den kan skriva, sy mönster i form av bilar, husvagnar, cyklar och blomster.

Det är sannerligen som att vara barn på julafton.

Så nu har jag lyckats få ihop ett par bordsdukar till altanens otroligt fula vita plastbord. Det blev rosaprickigt.........Snyggt faktiskt, och färgglatt.

Nu är det gardiner och tygskynken för ett förvaringsbord som väntar.

Jag hade en diskussion med min väninnas amerikanska mor om handarbeten. Hon tyckte jag var en "riktig svensk" eftersom jag syr, stickar, broderar och virkar. Men jag vet inta om jag håller med.... Det är inte så många som gör så mycket handarbeten längre i min generation. Men vi får ju åtminstonde lära oss teknikerna i skolan, och det är ju alltid nåt. Det får de visst inte i USA.

Men det där med knyppling till exempel, har jag ingen aning om. Håller det på att dö ut? Det skulle ju vara synd om några tekniker försvann.

Som de där nya verkliga brodermaskinerna som kommit. Det är ju superFUSK! Då kan man ju inte vara riktigt stolt över sitt handarbete. För man har ju inte gjort nåt.... Det är ju inte roligt om datorerna ska ta över allt.

Som jag brukar säga: "Ska det va, ska det va på riktigt!"