Sista campingdagen börjar nå sitt slut. Det ska bli skönt att komma hem. Hur mysigt och kul vi än har haft det, så är hemma ändå bäst. Hemskt vore det väl annars!

Jag längtar verkligen efter min tvättstuga, dusch, säng, kök och köksbord, och min soffa. Och min gräsmatta, och min hammock, och min.....Jag skulle kunna fortsätta i evighet. Som sagt det ska bli skönt att komma hem.

Idag fyller min brors dotter ett år! Tiden går fort.....Hipp, hipp hurra!!

Och min äldsta fyller snart nio, kalas om bara några veckor faktiskt. Jisses!

Tänk när han kom, då låg jag med honom på golvet då han inte var mer än någon månad gammal, och undrade hur jag skulle lyckas med uppgiften att få honom att växa upp till en busig liten femåring!

Det var länge sen han passerade den åldern...........Nu ligger jag och undrar hur jag ska lyckas med uppgiften att få honom att inte växa upp så fort........ 

Små barn små problem, stora barn stora problem. Dit har jag inte kommit riktigt än, men spänningen är stor. MMHH - Målbrott, Motorer, Hårväxt och Hormoner. Det ska bli intressant!

Tyvärr är det ju ingenting jag överhuvudtaget kan relatera till........

Men jag hoppas jag kan få vara med och ta del av det som händer ändå.

Jag har en liten mardrömsbild av hur jag ensam står vid disken i köket, medans far och alla söner meckar moped ute vid garaget...

Jag får väl helt enkelt lära mig mecka jag med! Kanske jag skulle gå någon motorkurs.........?!

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad, det har vi alla hört många gånger....... Men att vi faktiskt lär andra hur de ska behandla oss, är kanske för många något nytt. Om vi inte vill bli hånade måste vi sätta oss emot minsta ironi. Vill vi inte bli slagna, är ingen liten knuff heller tillåten. Vi måste ha tydliga gränser och med en fast hand visa vad som är ett okej bemötande mot oss själva.

Hur många tjejer klagar inte över deras äkta mäns brist på hjälpsamhet i hemarbetet. Det är antingen något de visste och borde varit medvetna om från början, och då har de ingen rätt att protestera. Eller så är det något som med tiden smygit sig på, och då är det också de som lärt in det hos sina män. Med andra ord har de sakta men säkert tagit över sysslorna och gnällt ljudlöst. Och plötsligt en dag smäller de till med en jättediskussion, som tar männen helt på sängkanten.

Om du börjar plocka upp hans smutstvätt från golvet för att lägga dem i tvättkorgen, så lär du honom att slänga kläderna där han står...........

Vill du att han själv ska lägga dem på rätt plats får du säga det till honom, inte göra det åt honom!

Vill jag att mina barn ska ställa skorna på hyllan, måste jag varje gång skorna står någon annanstans, be mina barn att gå och ställa dem på rätt plats. Om jag gör det åt dem, lär jag dem att ställa skorna var de vill!

Det är upp till mig att se till att jag blir behandlad som jag vill........

Annars måste jag plocka bort mig själv från situationen, också för att visa att man inte behandlar mig så där!

Tänk att vi är två familjer som tillsammans har åtta barn, varav endast EN tjej! Är det inte lustigt ibland hur det kommer sig med fördelningen av saker och ting?

Det mesta som sker omkring oss just nu är gjort på killars vis, lekar upplevda med pojkars sätt att se på världen.

Men som en liten frisk fläkt dansar en liten jänta fram genom hopen i sin rosa klänning, som är bytt för tredje gången innan lunch, och sjunger med sin ljusa stämma. Det är en liten jänta som är tjej lika mycket som de sju grabbarna är grabbiga tillsammans!

Men det är ändå så att fem av killarna fiskade ankor i ett tivolistånd igår, och lyckades inte få mer än sista pris: ett pärlhalsband! Som de alla nu går omkring med runt halsen............

Så visst är killarna många fler, men det är ändå tjejen som lyckas bevara sin tjejighet och grabbarna som låter sig påverkas........

Det är helt underbart med barn och hur de tar sig an könsrollerna!

Vilken härlig dag nananannannananananan.......

Vi kom till en kö på flera kilometer minst och fick vänta timme ut och timme in. Nästan i alla fall... Det var ett enormt kaos! Hälften av kassorna var inte öppna och folket stod som packade sillar i ett jytter överallt.

Men till sist kom vi in! Och vi åkte karuseller som aldrig förr, mina barn fick åka allt de ville tills de inte ville längre. Det kändes så bra att få ge dem det en gång för alla. Tid..... Sen tittade vi på lite djur och åt lite brödbitar innan vi stötte på Fantomen och stannade för att leka där i en halv evighet.

När vi väl satt i bilen på väg hem kändes mina ben som två manglade betongpelare. Min kropp och hela jag är så trött, så trött......

Men nu måste jag vara vaken en liten stund till för att spela kort.

Nu samcampar vi med våra jättegoda vänner med tre barn i samma ålder som våra. Barnen är bästisar och livet leker stort för dem just nu.

Föräldrarna leker också......

Lite regn stänker ner oss då och då, men det drar oss bara tätare varandra. Middagar inträngda i husvagnens förtält skapar en känsla av kollo, eller kollektiv om du så vill. Och det är jättehärligt!

Igår satt vi uppe och spelade vännernas lära-känna-varandra-spel till långt efter midnatt. Det var frågor om ens innersta viljor och åsikter, man lärde känna både sina motspelare, men också sig själv på en högre nivå. Det var verkligen ett mysigt spel.........

Imorgon väntar en hel dag på Parken Zoo i strålande solsken, något annat tolereras icke!!!

Fast precis i denna stund står en blåbär och hallonpaj på svalning vid spisen. Det med en gigantisk skopa äkta gräddglass...............Finns det något härligare?

Så har vi kommit drygt femtio mil norröver. Närmare storstäderna men sämre tillgång till internet... Jag som slängt syrliga kommentarer och gliringar mot de som inte tycks överleva åtskilda från teknik och nätverk. Och nu sitter jag själv med en småskalig känsla av panik inför tanken på att inte kunna kladda ner mina tankar i min öppna dagbok...

Vi drog till busfabriken idag eftersom det bara väntades regn hela dagen.

Men det var roligt! Vi kom in bland de första familjerna, men det dröjde inte många minuter innan folket kom i skockar. Och värmen i lokalen steg till outhärdliga nivåer...... Vi var alla till slut både blöta och syrefattiga, så vi gav upp redan efter ett par timmar. Men det var kul så länge det varade.

Men eftersom vi inte stod ut i deras hetta fick vi söka annan plats för lunchintaget. Och då gav gubben oss uppgiften att fundera ut vad vi ville ha medans han sprang in på biltema.

Ha!! Jag och äldsta tittade på varandra och sa med en mun :"kinamat!"

Men det går inte pappa med på tänkte jag högt för mig själv....

Men efter att tillsammans med gubben sökt lämplig resturang med bra placering med hjälp av GPS:en, hittade vi en på vägen hem. Så dit tog vi oss.

Och vi hade så himla mysigt! Det var en liten kinakrog med högst åtta bord, varav endast ett sexsittsigt. Och det var bara vi och en familj till där. Så vi fick full uppmärksamhet.

Det är så gulligt när människor blir så extra hjälpsamma när man kommer med barn så där! Och barnen var riktigt förtjusta i maten också, friterad kyckling och friterad banan/ananas med glass. Det är så gott och då det blir så sällan jag får äta sån´t, åt jag förstås för mycket....Magen var stor som i fjärde månaden, minst. Men det går ju över, även fast jag önskar att jag hamnar i det läget lite mer på riktigt så småningom.......;)

Jag har alltid avskytt dessa plastskor som kom för något år sen. Så kallade "Foppa-toffeln". Min mamma var den som först fick nys om de där. De fanns inte i Sverige ännu då, men hon fick tag på dem ifrån England tror jag. Hon var eld och lågor om dessa skor som inte vägde någonting och som kunde tvättas i tvättmaskin och inte krävde något underhåll alls.

Jag var starkt skeptisk redan från början. Skor i plast! Aldrig! Tänk bara hur svettigt och äckligt att ha foten i en plastbytta! Nej, sådana ska jag aldrig ha! Punkt.

Men nu har jag en drös av dem i hela tältet.........

De är ju väldigt bra husvagnsdojjor. Slit och släng-skor att stoppa in foten i då man ska ut och springa en stund. Fast bara för barnen! Aldrig att jag skulle äga ett par. Och gubben får inte heller, det har jag förbjudit.....

Men till barnen är de ju okej.

Lille D:s minismå tofflor är ju till och med söta!

PS Husvagnen på bilden är inte vår. Men visst är den alldeles otroligt underbar!!

Det skulle vara jättekul att få ett hum om vilka ni är som läser mina ord och tankar. Därför vore det riktigt kul med en liten fundering eller kommentar från er då och då......................