Direktlänk till inlägg 25 maj 2009
Innan jag fick mitt andra barn kändde jag en enorm skräck. Jag var så rädd för att min kärlek till det första barnet på något märkligt sätt skulle "dela upp sig". Att det liksom skulle tas kärlek från honom för att gå över till barn nummer två...
Som om kärlek bara fanns i ett bestämt mått, och att det som fanns till godo var det man fick dela upp mellan alla man skulle känna kärlek till.
Kärleken till ett barn överrumplar ju varje människa fullständigt. Och första gången är man totalt omedveten om vad som komma skall.
Men när man väl får barn nummer två inser man ju hur dumt det låter...
Visst är varje individ speciell, med sina alldeles egna säregenskaper. Men varje barn är lika älskat. Kärlek finns i outömlig mängd.
Tänk på hur mycket du äskar ditt barn. Tänk dig den väldiga kärleken i en uppsättning på fem...
Så stor kärlek får jag uppleva varje dag! Vilket privilegium....
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|