endastgossar

Senaste inläggen

Av Gossmor - Lördag 8 feb 09:15

Den spruckna asfalten påminner om dig.
Jag minns barndomens somrar på Ornö. Vi gick längs den solbrända vägen till glasskiosken. Fikade sockerkaka på altanen och lekte på ritad värld på allrumsgolvet.
Krukväxterna i fönstret påminner om dig.
Du var ständigt och plockade bland dem. Tog bort vissna blad och kände på jordens fuktighet.
De doftande syrenerna påminner om dig.
Minns hur du ofta tog mig på kondis efter skolavslutningen och hur syrenerna alltid blommade för fullt.

I varje del av mitt liv och varje bit av min värld, finns du.
Var du än är. Är du för alltid här.
Saknar dig.

ANNONS
Av Gossmor - Lördag 8 feb 08:55

Min farmor har gått bort.
Men det är inte hela sanningen.
Min farmor var så mycket mer.
Så. Mycket. Mer.

ANNONS
Av Gossmor - Måndag 3 feb 13:31

Där ligger hon.
Hon som alltid funnits. Som axlade en viktig roll och klev in där ingen annan fanns. Som funnits där när det har behövts, hjälpt till när det har önskats. En stabil punkt under hela min uppväxt.
Nu ligger hon där. Framför mig.
Andas tungt och trött i en sliten kropp.
Hon vaknar. Och det är samma farmor.
Hon vet. Vi vet. Nu är det farväl.
Våra tårar rinner stilla.
Jag älskar dig så mycket.

Av Gossmor - Söndag 26 jan 16:19

Stegen trummar mot den blöta landsvägen. Den uppmjukade leran låter mina skor sjunka ner lätt i geggan när jag trycker ifrån i mina steg uppför backen.
Idag valde jag att vända på varvet i mitt distanspass, samma runda men åt andra hållet. Gör det i alla fall lite nytt.
Men plötsligt noterar vi backar vi aldrig tänkt på förut.

Min planering för löpningen utgår från ett lopp jag och mannen ska springa i maj. Göteborgsvarvet. En halvmara.
Maken bryr sig inte så mycket om det där med planering och träningsupplägg. Han kör mer som han vill och springer när han har lust. Kallar sig själv lyxlöpare. Väljer helst dagar med bra väder och duckar för dagar av trötthet.
Jag, å andra sidan, älskar detta med schema. En plan och ett upplägg. Pass att bocka av och succesivt beta sig framåt längs en utstakad väg. Superkul!
Trots att mannen gör som han vill har han funnit sig i att vara en perfekt hjälp för mig när det gäller tempohållning. Att kunna önska ett tempo för en viss sträcka eller tidsintervall och luta sig mot honom. Falla in i hans steg och slippa tänka. Bara följa med. Rulla på. Det är suveränt!
Därav gör han mig alltid följe under åtminstone ett pass i veckan. På sistonde under distanspassen.
Idag till exempel. Planeringen utgjorde ett schema som följer; 35min i ett tempo på 6.30min/km, därefter 10min i 5.30min/km och sist 35min till på 6.30min/km
Men jag vet, utifrån mina gamla resultat, att jag torde klara ett snabbare tempo. Så min önskan blir till min farthållare: någonstans mellan 6.00-6.15 på 35-minutrarna och runt 5.00 på tiominutaren.
Sagt och gjort. Off we went.

Vi springer ut ur de centrala delarna av vår lilla ort. Vilket är den stora skönheten med just distanspass. Att komma längre bort och få se andra delar av vår närmiljö.
Vi passerar gårdar med ståtliga hästar och grisar bökandes i myllan, igenbommade sommarhus och grannbyns kyrka.
Mina ben leker med rytmen från någon glad låt som spelas från min i-phone och maken suckar över min ojämna löpning. Musik är underbart!

Lungorna frustar och mina ben är trötta när jag inser att det endast är tio minuter kvar. Lufsar på och njuter av känslan att vara alldeles genomarbetad.
Maken släpper mig den sista biten för att få ränna på lite i egen takt och vi samlar ihop oss på farstutrappan efter avslutat pass. Ljuvlig känsla! Underbara löpning!

Resultat; 5.40-tempo i 35-minutrarna och 4.50 på tiominutaren. Klart godkänt!

Av Gossmor - Torsdag 23 jan 11:58

Framtiden möter mig i farstun.
Jag är alltid lika nyfiken på vem.
Bjuder in med öppna armar.
Välkommen in till mitt hem!

Undrar vad du kommer med?
Vad bjuder du nu på?
Kan det vara förändring?
Något högre jag kan nå?

Vill inte göra dig stressad.
Du kan ge mig vad du har.
Jag ska inte bli besviken.
Inte ens en framtid kommer stanna kvar.

Allting ständigt ändras.
Det är tjusningen med livet.
Inget blir som vad det varit.
Inget kan vi ta för givet.

Livet är en ständig resa.
Det går upp och det går ner.
Så länge det går framåt.
Kan vi inte önska mer.

Så välkommen kära framtid.
Ge mig vad du vill.
Förändringar i livet.
Framåt sitter inte still.

KT -20

Av Gossmor - Måndag 13 jan 15:30

Med frostnupna kinder promenerade jag till jobbet imorse. Marken under mina fötter gnistrade som av tusentals stjärnor. Som att vandra över himlavalvet.

Mina lår kändes lite stela efter gårdagens långpass. Jag sprang då en runda längs de lantliga grusvägarna på fjorton kilometer. Maken fick jag också med mig.
Min julklapp från mannen var en anmälan till Göteborgsvarvet. Vilket gjorde mig överlycklig! En gåva i gåvan är att få dela upplevelsen med honom.
Men till skillnad från mig har träningen inte varit lika prioriterad för honom. Nu måste han förändra detta.

Själv har jag ett upplägg för min träning inför den halvmaran att få ihop ett intervallpass, ett pass med lite varierande farter på något längre distanser och ett rent distanspass.
Jag brukar lyckas få med mannen som farthållare på något av de första passen under veckan. Men distans var det länge sen han sprang. Väldigt länge. Riktigt länge sen faktiskt.

Men inte var det något som märktes på honom inte. Han struttade fram likt en gasell ändå. Trots att jag till slut lufsade fram med tunga ben, släpandes av trötthet. Jag som ändå tränat på ordentligt med löpningen det sista året.
Vissa tycka vara gjorda för specifika saker.
Men han är en ypperlig hare och perfekt som farthållare!

Den enes kunskap är den andres lärande.

Av Gossmor - Söndag 12 jan 16:28

Befinner mig i en storm. Känns som att det är jag som är centrum av det hela yrvädret. Kämpar för att hålla ett lugnt. Ett lugn som nog utåt sett ser rätt stabilt ut.
Omkring mig väsnas det, likt en orkan som försöker slita omkull allt det kommer åt, det skriks och skälls om allt och ingenting.
Jag står i mitten. Tar emot. Biter ihop.
Vet att stormen egentligen inte rör mig. Kämpar med att inte fara med i det omtumlande känslovirrandet.
Andas. In. Andas. Ut.

Det är inte jag som är orsaken till denna cyklon. Jag är bara masten den fått fäste i.
Jag vet. Jag gör rätt.

Är rätt rätt även om alla andra tycker det är fel?
Försöker benhårt hålla fast i min inre kompass. Vill inte tappa bort mig bland alla övrigas vimsande riktningar. Jag vet vad jag anser är rätt. Jag vet. Vill göra rätt.
Vill göra rätt.
Vill göra rätt.
Vill. Göra. Rätt.

Av Gossmor - Tisdag 7 jan 18:42

Trött i huvudet och utmattad av en hel förmiddag i sittande möte och massa social samvaro kom jag hem från första arbetsdagen på denna termin. Och då har inga elever ens kommit. Jag ser fram emot en vår fylld av utmaningar och känner en stor nyfikenhet på vart denna termin ska leda. Och vad min yrkesroll ska bjuda på för spännande steg på vägen.
Jag vet en sak. Det kommer bli lärorikt.

Eftersom jag visste att jag skulle ramla hem trött efter en lång dag tömde jag mitt träningsschema för dagen och gav mig själv en vilodag i gåva. Den tar jag nu tacksamt emot.
Vännen, som också haft sin första skoldag idag, fast som elev, hörde av sig och frågade om promenad fanns plats i min kvällsplanering. Såklart!
Kallar vännen, kommer man. En promenad gör alltid gott.
Ett bra avslut på en trött dag. Nu hoppas jag att kommer sova som stock och vakna utvilad och pigg imorgon. För då börjar det.
På riktigt.

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

   

2014

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Följ mig via blogkeen

endastgossar

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Väl värda ett besök

Roliga sidor

Några egna ord

Statistik

Annonseringsplatser

Bloggar av mammor och gravida

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se